Kategoriarkiv: Statistik och Rapporter

UNCTAD sammanställer ISDS-statistisk från 2016

Blogg_v9FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD) är det organ inom FN som ansvarar för investeringsfrågor. De publicerar regelbundet rapporter och analyser om ISDS och trender i investeringsskyddsavtal, bland annat en regelbunden utvärdering om året som gått.  Vi har tidigare bland annat skrivit om rapporterna från 2014 och 2015, men nu har UNCTAD uppdaterat sin databas med information från 2016.

 

Av den senaste uppdateringen framgår bland annat följande:

  • Under 2016 inleddes 62 ISDS-mål, en siffra som är relativt hög jämfört med tidigare år men lägre än rekord-året 2015, då 74 mål inleddes.
  • Colombia, Indien och Spanien var de vanligaste svarandeparterna (fyra mål vardera) men målen var spridda över 49 olika stater.
  • Flest investerare kom från Nederländerna och USA.
  • Ungefär två tredjedelar av målen baserades på bilaterala avtal, men 10 mål var baserade på den multilaterala Energistadgan (Energy Charter Treaty).

All UNCTAD-data samlas i en sökbar databas som återfinns här.

 

 

Ny rapport om investeringstvister vid SCC

invstatesccnews

Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) har publicerat en ny rapport, sammanställd av juristen Celeste E. Salinas Quero. I rapporten redovisas bland annat vilka ekonomiska sektorer som oftast förekommer, vilka av staters åtgärder som oftast ifrågasatts av investerare, samt utgång och kostnader för investeringstvister hos SCC.

SCC är ett av de mest föredragna instituten för lösning av tvister som rör investeringar. Under de senaste 20 åren har SCC administrerat och agerat som utseende organ i mer än 90 investeringstvister, såväl små som mycket stora.

Rapporten visar att de flesta skiljedomar har utfallit till förmån för de svarande staterna; i 21 % saknade skiljenämnden behörighet, i 37 % avslog nämnden samtliga av investerarens fordringar, och i 42 % biföll nämnden investerarnas fordringar helt eller delvis. När det gäller kostnader för dessa förfaranden, visar rapporten att trots att tribunaler ofta tillämpar “splitting the baby”, fördelar nämnderna i de allra flesta fall kostnaderna mellan parterna i proportion till varje parts relativa framgång och uppförande under hela förfarandet.

Läs hela artikeln nedan.
Artikel: Investor-state disputes at the SCC – av Celeste E. Salinas Quero

ICSID-statistik: ökad geografisk mångfald bland skiljemän

National flags of different countryICSID-sekretariatet publicerade nyligen sin senaste rapport om statistikfrån deras skiljeförfaranden. Enligt rapporten har nu 570 ISDS-mål administrerats av ICSID fram till 30 juni 2016.

De flesta svarandeländer kommer från Östeuropa, Centralasien och Sydamerika. Tjänstesektorn är den sektor som oftast är föremål för tvist: sammanlagt 29 % av alla mål handlar om antingen kommunikation, finans, handel, transport eller turism.

Vad gäller utfallet i tvisterna så fortsätter trenden att stater vinner majoriteten av målet. Enligt ICSID har skiljenämnder avslagit mål på grund av bristande jurisdiktion i 26 % av alla mål, avslagit mål i dess helhet i 27 % av mål samt tillerkänt investerare skadestånd, helt eller delvis, i 46 % av målen.

Rapporten omfattar också de mål som inletts och avslutats under ICSIDs verksamhetsår 2016, som sträcker sig mellan 1 juli 2015 och 30 juni 2016. Under denna period var de flesta tvister om energifrågor, tätt följt av servicesektorn.

En tydlig trend är att skiljemännens nationalitet präglas av en ökad mångfald under verksamhetsåret 2016. Under den här perioden utgjorde skiljemän, medlare och ad hoc-domare från Sydamerika, Centralamerika, Karibien, Mellanöstern, Afrika söder om Sahara, Sydostasien, Östeuropa och Centralasien 39 % av de utsedda domarna. Detta är en tydlig ökning jämfört med motsvarande siffra från 2015, då 24 % av tillsättningarna kom från dessa regioner.

Ny lagstiftning ovanlig grund för ISDS-talan

law concept. studio shotsEn vanlig farhåga är att stater som ingår avtal med skiljeklausuler riskerar att bli stämda när de ändrar sin lagstiftning. Men en studie av tyska och nederländska forskare visar att ISDS endast i mycket liten utsträckning används för att söka skadestånd på grund av ändrad lagstiftning. ISDS har inte heller använts för att försöka ogiltigförklara en ny lag.

Studien visar att de flesta mål istället handlar om kontrakt som ingåtts av staten, eller licenser och tillstånd som på olika sätt modifierats ensidigt. Studien refererar en annan studie från Columbia Center on Sustainable International Investment, som gått igenom samtliga ICSID-mål fram till 2014 och funnit att endast 9% av målen handlar om lagstiftning. Nästan hälften av målen rörde i stället olika myndigheters agerande och i de resterande målen har investeraren sökt skadestånd på grund av bland annat, åtgärder från lokala beslutsfattare och statligt ägda bolag.

Det kan noteras att i samtliga mål där investerare har begärt skadestånd på grund av ändrad lagstiftning med hjälp av frihandelsavtalet NAFTA har begäran misslyckats. I ett få mål där ändrad lagstiftning legat låg till grund för en ISDS-talan – det kända Philip Morris v. Australien – förlorade investeraren i ett tidigt skede.

Sammanfattningsvis är det mycket ovanligt att investerare försöker utmana staters lagstiftningsreformer inom till exempel miljö, hälsa eller energi. I stället visar studien att i de allra flesta mål är det investerare som söker ersättning för att de anser att staten helt enkelt brutit mot konkreta löften i kontrakt, eller i utfärdade licenser.

UNCTADs senaste rapport om ISDS

?????????????????????FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD) publicerade nyligen en rapport om ISDS-utvecklingen fram till och med 2015. Rapporten behandlar ISDS-mål från 2015 men tar även upp statistik om alla ISDS-mål mellan 1987 och 2015.

Rapporten anger att 70 nya ISDS-mål inleddes under 2015, vilket gör att sammanlagt 696 mål är kända. De flesta mål från 2015 är baserade på äldre bilaterala investeringsskyddsavtal från 1990-talet.

Investerare från utvecklade länder var de som mest utnyttjade ISDS under 2015; topp-tre listan över investerares hemstater var Storbritannien, Tyskland och Luxemburg. Detta reflekterar sammanställningen över vilka investerare som utnyttjat tvistelösningen mest sedan 1987; den listan toppas av USA, följt av Nederländerna och Storbritannien.

Å andra sidan var utvecklade länder också i topp på listan över svarande-stater. Flest tvister under 2015 inleddes mot Spanien, följt av Ryssland, Tjeckien och Ukraina. Sedan 1987 toppas listan emellertid av Argentina och Venezuela.

Vad gäller tvisteföremålen så handlade den största kategorin av målen från 2015 om hållbar utveckling, exempelvis infrastruktur och klimatåtgärder. Cirka 30% av de nya målen utlöstes av att flera EU-medlemsstater – Bulgarien, Italien och Spanien – på olika sätt förändrade sina regler kring investeringar i förnyelsebar energi.

ISDS-skiljenämnder avkunnade minst 51 domar under 2015. Av dessa har 31 publicerats. Sammanlagt har därför nu 444 mål avslutats och 36% av dess har vunnits av staten, 26% av investeraren och i 26% av fallen förliktes parterna.

IIA-reformen fortsätter  

IIAsBlogStater fortsätter att teckna nya investeringsskyddsavtal (IIAs): i slutet av 2015 var 3 286 sådana avtal i kraft. Av dessa är 2 928 bilaterala (BITs) och 358 är andra IIAs, exempelvis handelsavtal som även innehåller investeringskapitel.

Samtidigt har minst 60 länder utvecklat eller håller på att utveckla “modellavtal”. Som FN:s organ för handel och utveckling (UNCTAD) påpekar i sin senaste rapport så sker IIA-reformer mot bakgrund av den globala rörelsen som försöker formulera “en ny generation investeringspolicyer”. Policyer som sätter hållbar utveckling och ansvarsfull tillväxt i centrum.

Generellt sett innehåller många av de nya modellavtalen bestämmelser som garanterar staters rätt att reglera, även i syfte att trygga hållbar utveckling. Det står också klart att stater rör sig bort från en modell som (bara) ”skyddar” investeringar, mot en balanserad modell som på ett tydligare sätt tar hänsyn till hållbarhetsintressen.

Indiens nya modell-BIT är särskilt intressant eftersom den innehåller bestämmelser som inte återfinns i särskilt många andra BITs. Exempelvis förespråkar den transparens genom att kräva att alla lagar och förordningar publiceras och tillgängliggörs för allmänheten. Modellavtalet försöker också balansera relationen mellan stat och investerare genom att ställa krav på utländska investerare att följa värdstatens lagar, inklusive de som styr miljörätt och mänskliga rättigheter. Den uppmanar också investerare att frivilligt inkludera internationellt erkända standards för corporate social responsibility (CSR) i sina interna riktlinjer.

På annat håll kan man exempelvis se att Nederländernas modell-BIT uttryckligen utesluter “brevlådeföretag” från avtalets skydd. Det nyligen underskrivna Trans-Pacific Partnership-avtalet (TPP) innehåller klargöranden om expropriationsskyddets omfattning och en särskild klausul som utesluter tobaksrelaterade tvister.

Ny rapport om EU:s föreslagna investeringsdomstol

EFILA_EUEuropean Federation for Investment Law and Arbitration (EFILA) har nyligen släppt en rapport om EU-kommissionens förslag om en permanent investeringsdomstol inom ramen för TTIP. Rapporten är starkt kritisk till EU:s förslag av två huvudsakliga skäl. Först, under det föreslagna domstolssystemet är det staterna som utser domarna, medan investerarna helt saknar inflytande över vilka som avgör tvisterna. Detta skapar en obalans mellan investerare och stater i investeringstvister. För det andra har det föreslagna domstolssystemet två instanser – en ”Tribunal of First Instance” och en ”Appeals Tribunal” – och ger parterna möjlighet att överklaga en skiljedom på materiell grund. Detta kommer att göra förfarandena längre och dyrare, vilket sannolikt belastar små och medelstora investerare mer än det belastar staterna.

EFILA lanserade rapporten på sin årliga konferens, som hölls i Paris den 5 februari 2016. Konferensen, som hade titeln ”Investment Arbitration 2.0?”, samlade experter inom skiljeförfarande, statstjänstemän och investerare för att diskutera aktuella frågor inom investeringstvister. Paneler diskuterade rollen av administrative sekreterare i skiljeförfaranden, tredjepartsfinansiering, och förhållandet mellan investeringstvister och rättssäkerhet.

En panel ägnades åt att diskutera EU-kommissionens förslag om en permanent investeringsdomstol. De flesta, men inte alla, deltagarna i paneldiskussionen instämde i den kritik som framförs i EFILA:s rapport. En talare fann det osannolikt att investerare skulle lita på systemets neutralitet, eftersom domare utses och betalas av staterna. En amerikansk akademiker svarade att statligt utsedda domare inte nödvändigtvis dömer till staters fördel, och gav exempel på detta från andra permanenta internationella domstolar. En annan talare noterade att den föreslagna domstolen inte skulle ha ett sekretariat eller sina egna skiljedomsregler, och att det skulle vara omöjligt att tillämpa befintliga skiljedomsregler inom den föreslagna domstolens struktur.

Någon kommenterade att EU:s förslag ”verkade halvfärdigt”. Men som EFILA:s generalsekreterare Nikos Lavranos betonade måste förslaget ändå tas på allvar.

NY FORSKNING: Utgången av ISDS-mål

StatisticJan2016En studie baserad på 159 avgjorda skiljedomar (offentligt tillgängliga den 1 januari 2012) har nyligen publicerats. Studien fokuserar på utgången i målen och når bland annat följande slutsatser:

a. Stater var framgångsrika i drygt 60% av fallen, investerare i knappt 40%.

b. När investerare ”vann” (dvs tilldelades skadestånd) så fick de i genomsnitt en tredjedel av det begärda skadeståndet.

c. Om man tittar närmre på de mål där investeraren fick skadestånd så var genomsnittsbeloppet 45,6 miljoner amerikanska dollar.

d. Av de åtta största målen var det bara ett som ledde till skadestånd.

e. Den övervägande majoriteten av de investerare som begärt miljardskadestånd tilldelades ingenting.

Ny rapport: Asien-relaterade ICSID-mål

magnifying glass on a document with columns of figures

ICSID:s sekretariat publicerade nyligen en statistisk rapport med fokus på Syd- och Östasien och Stillahavsregionen.

Sekretariat registrerade totalt 539 mål mellan 1972 och 1 oktober 2015. Av dessa 539 mål involverade 42 mål en stat från Syd- och Östasien och Stillahavsregionen—inklusive 8 mål mot Pakistan, 7 mot Indonesien, 5 mot Bangladesh, 4 mot Filippinerna, och 3 vardera mot Sydkorea, Malaysia och Sri Lanka. I 13 av de 42 målen var även investeraren från samma region; i övriga mål var investeraren från en annan del av världen.

Statistiken angående de 42 mål som rörde Syd- och Östasien och Stillahavsregionen visar att:

  • 62 procent av målen hade sin grund i ett bilateralt investeringsskyddsavtal (BIT), och 29 procent i ett investeringsavtal mellan investeraren och värdlandet.
  • 43 procent av målen förliktes, och 57 procent avslutades genom skiljedom. Av de mål där skiljedom meddelades avvisades 47 procent för att skiljenämnden ansåg sig sakna behörighet att avgöra tvisten, medan 24 procent av skiljedomarna avvisade investerarens yrkanden, och 29 procent helt eller delvis biföll investerarens yrkanden.
  • 38 procent av målen gällde olja, gas och gruvindustri, och 12 procent handlade om elkraft eller annan energi. Transportsektorn, byggindustrin och tjänster/handel stod för 10 procent vardera.

Av alla skiljemän som utsetts i ICSID-mål sedan 1972 har ungefär 11 procent kommit från Syd- och Östasien och Stillahavsregionen; de flesta har härstammat från Australien och Nya Zeeland, men även Singapore, Filippinerna och Bangladesh är representerade på listan över utsedda skiljemän.

Vad kostar ISDS och vem betalar?

Ukrainian small coins on black tableHur mycket kostar en ISDS-tvist? Svaret på den frågan förutsätter ett klargörande av vilka kostnader som åsyftas.

Kostnaderna för ett skiljeförfarande delas typiskt sett upp i tre poster: skiljemännens arvode, kostnaden för den administrativa assistans som ofta (men inte alltid) sköts av en institution, samt kostnaden för juridiska ombud. Ibland kan ytterligare kostnadsposter läggas till, exempelvis för expertutlåtanden eller en administrativ sekreterare.

Skiljedomsinstitut, såsom det vid Stockolms handelskammare (“SCC”), har ofta regler som styr arvoden till skiljemän och de administrativa kostnaderna. Hos SCC är det storleken på det omtvistade beloppet som är vägledande.

Kostnader för juridiska ombud är till stor del beroende av tvistens komplexitet och längd. Dessa kostnader är inte nödvändigtvis knutna till hur stort det omtvistade värdet är, utan beror mer på hur komplex tvisten är vad gäller exempelvis bevisning och rättsfrågor. I detta sammanhang är det värt att notera att den första generationen av investeringsskyddstraktat typiskt sett innehåller relativt vida och ospecifika bestämmelser, vilket leder till större komplexitet vid en tvist.

En OECD-studie kom fram till att kostnaderna för ombud och experter är den största kostnadsposten i ISDS-tvister; i snitt står de för 82% av totalkostnaden för en tvist. Skiljemännens arvode utgör cirka 16%, och administrativa kostnader från institutioner står för cirka 2%.

Dessa siffror är intressanta när man tittar på de förslag som framförts om att införa en instans för överklaganden av ISDS-domar. Om syftet med ett överklagande är att återigen bedöma tvisten från grunden – vilket på engelska ofta kallas “re-trial” – så finns det goda skäl att tro att en genomsnittlig tvist blir dubbelt så dyr, eftersom tvister regelmässigt skulle behöva höras två gånger.

Men vem betalar då? SCC-reglerna anger att skiljenämnden kan portionera administrativa kostnader och skiljemännens arvode mellan parterna, beroende på hur tvisten slutar. Reglerna anger vidare att skiljenämnden kan beordra en part att betala den andra partens rimliga ombudskostnader. Enligt UNCITRAL-reglerna ska kostnaderna i princip bäras av den förlorande parten, även om skiljenämnden kan omfördela kostnaderna om den tycker att det är rimligt i det enskilda fallet.

I Glamis Gold v. USA avfärdade skiljenämnden alla krav från investeraren och beordrade Glamis Gold att betala två tredjdedelar av kostnaderna. Även i Methanex v. USA förlorade investeraren och fick där betala samtliga kostnader. Denna tendens har blivit allt tydligare på senare år och i flera av de senaste ICSID-målen där staten vunnit har investeraren också beordrats att betala hela eller delar av statens kostnader (se exempelvis Guardian Fiduciary v. FYROM, där staten spenderade mångdubbelt mer än investeraren men ändå slapp betala större delen av sina kostnader). Denna approach har också kodifierats i TPP, där det tydligt framgår att nämnden kan befria staten från att betala om investeraren initierat skiljeförfarande på dåliga grunder.