Skiljeförfarande för fred

Magnus Nilsson påstår i en replik i Svd (1/12) att Handelskammaren ”tänjer på historien”.

Den som tänjer på historien är Magnus Nilsson. Var i Handelskammarens text finns det en enda referens till ”krigsförbrytartribunaler”? Inte någonstans – eftersom det inte är det vi skriver om.

Texten i vår replik förklarar grundläggande principer för internationellt skiljeförfarande. Och konstaterar att internationellt skiljeförfarande spelat en viktig roll inte minst för relationer mellan stater genom århundrandena.

Här är några exempel.

  • Rann of Kutch (1968). Gränstvist mellan Indien och Pakistan. Avgjordes fredligt genom skiljeförfarande. Ordförande i skiljenämnden var för övrigt Gunnar Lagergren, en av Sveriges främsta internationella domare.
  • Alabama Claims (1872) . Tvist mellan USA och Storbritannien. Räddade relationerna mellan de båda länderna efter att Storbritannien ingripit på olika sätt i det amerikanska inbördeskriget.
  • Yemen v. Eritrea (1996) . Gränsvisten mellan Yemen och Eritrea hade varit en öppen fråga sedan Första världskriget och kunde till slut avgöras genom ett skiljeförfarande, på uppmaning av FN:s dåvarande generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali.
  • Iran-USA-tribunalen (1981-pågående) . Efter att relationerna mellan USA och Iran helt gått om intet genom iranska revolutionen och gisslandramat på amerikanska ambassaden i Teheran löstes tusentals tvister mellan amerikanska investerare och iranska staten genom skiljeförfarande. Även här var Gunnar Lagergren skiljedomare.

Det finns många fler exempel på internationellt skiljeförfarandes starka inneboende kraft för internationella relationer. Igen, det är en framgångssaga av stora mått och något vi borde vara stolta över, inte minst från svensk sida.

Det Magnus Nilsson missar är att de grundläggande värderingar och regler för rättssäkerhet som styr skiljeförfarande mellan stater är desamma som för skiljeförfarande mellan investerare och stater, eller helt kommersiella tvister för den delen. Det är det som är poängen.

Den föreslagna tvistelösningen i TTIP är varken ”långtgående” eller fullt av ”oklara avgränsningar”, som Magnus Nilsson skriver. Oavsett vad man tycker om oberoende tvistelösning som fenomen – och där tycker vi uppenbart olika – så kan man inte bortse från att TTIP kommer att vara den mest ambitiösa överenskommelsen hittills när det gäller att tydligt begränsa skiljenämndernas mandat. Om detta är samtliga kommentatorer, inklusive de mest kritiska, överens.

Att det förs en debatt i frågan om TTIP och ISDS är naturligtvis välkommet. Men debatten måste grunda sig på fakta.

Och att påstå att vi skriver om något som vi inte gör, för att sedan anklaga oss för att inte respektera det demokratiska samtalet, bidrar inte till en konstruktiv dialog.