Exempel på ISDS-tvist. Nr 2.

Vårt andra inlägg om ISDS-fall sammanfattar målet World Duty Free (”WDF”) mot Kenya. Domen kom i oktober 2006 och denna bloggpost sammanfattar omständigheter och resonemang så som de återges i domen.

Tvistens bakgrund är ett avtal mellan WDF och den kenyanska myndighet som är ansvarig för landets flygplatser. Avtalet reglerade byggandet, underhållet och driften av ”duty-free”-affärer på Nairobis och Mombasas internationella flygplatser. WDF stämde Kenya i en ICSID-process och hävdade att bolagets egendom exproprierats samt att avtalet brutits.

WDF hävdade att de, för att över huvud taget kunna göra affärer med den kenyanska myndigheten, var tvungna att göra ”personliga donationer” till den dåvarande presidenten i landet. Donationen bestod av två miljoner dollar.

WDF hävdade också den kenyanska regeringen anstiftade ett övertagande av aktier, tillgångar och övergripande kontroll av WDF. Detta påstods ha gjorts bland annat genom att en kenyansk överdomstol placerade bolaget under konkursförvaltare. Dessutom var bolagets VD häktad och sedermera deporterad till Förenade Arabemiraten.

ICSID-skiljenämnden fann att WDF hade fått kontraktet genom en muta och att mutan var avgörande för att kontraktet skulle komma till stånd: utan mutan hade det inte blivit något kontrakt. WDF hade själv valt att investera i Kenya och själv valt att ingå kontraktet. Bolaget valde också, av egen fri vilja, att betala mutan. Att betala mutor strider mot grundläggande principer (ofta sammanfattade med det franska ordet ordre public) i de flesta – kanske i alla – stater. Skiljenämnden ansåg dessutom att det i alla fall strider mot grunden för såväl den engelska som den kenyanska rättsordningen.

WDF förlorade därför målet eftersom nämnden ansåg att kontrakt som införskaffats genom korruption inte kan upprätthållas av internationella skiljenämnder.