Rättssäkerhet eller godtycklighet?

Vi närmar oss valet och har alla anledning att ställa oss själva frågan vad för slags samhälle vi vill ha. Hur vill vi att relationen mellan medborgare och staten skall se ut? På vilka grundvärderingar skall samhällskontraktet vila?

Frågan aktualiseras inte minst genom debatten om investeringsskydd och säkerställande av investerares rättigheter genom s.k. Investor State Dispute Settlement (ISDS).

Hur då? undrar du kanske. Hur kan en debatt om tvistlösning enligt folkrätten rimligen spela någon roll i ett svenskt riksdagsval?

Av flera skäl.

För antingen accepterar vi att samhällets spelregler garanteras av lag och ingångna avtal, eller så nöjer vi oss med att stater godtyckligt, och utan hänsyn till tidigare avtal eller gällande lagar, kan ändra spelregler från ena dagen till den andra, utan några som helst löften om rättsäkerhet för dem som träffas av de förändrade förutsättningarna.

Vi påstår inte att ISDS definierar avtal och lagar. Det gör staterna. Men vi påstår att om staten bryter ingångna avtal ska det inte kunna ske godtyckligt och utan ersättning till dem som drabbas. Det är detta debatten om ISDS till slut handlar om.

Internationella investeringar är viktiga för ekonomisk utveckling. Är det rimligt att företagare – inte sällan enskilda personer och mindre, familjeägda företag som statistiken kring ISDS visar – skall sätta allt på spel i en stor investering, men acceptera att livsverket kan ryckas undan på ett ögonblick – och utan ersättning – av en nyckfull stat?

Väljare bör fråga sig vilket slags samhälle politiker som svarar ja på den frågan ser framför sig. Och, kanske ännu viktigare, hur förutsättningarna för ekonomisk utveckling påverkas när det juridiska ramverket saknas. Inte bara i Sverige, utan inte minst i länder i desperat behov av utländsk kapital för positiv samhällsutveckling.

Investeringar och risktagande kräver förutsebarhet och rättssäkerhet. Inte godtycklighet.