Cecilia Malmström, TTIP och ISDS

Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström frågades i förra veckan ut av EU-parlamentet och blev i tisdags godkänd som tilltänkt handelskommissionär. Utfrågningen kom till stor del att handla om de pågående TTIP-förhandlingarna i allmänhet och ISDS i synnerhet.

ISDS-frågan var extra aktuell eftersom det under dagarna innan utfrågningen varit oklart hur Cecilia Malmström, och i förlängningen den nya kommissionen under Jean-Claude Juncker, ställer sig till klausulens vara eller icke vara i såväl TTIP som det färdigförhandlade CETA (där det istället är Kanada som är motpart).

Cecilia Malmström har haft kort tid på sig att sätta sig in i dessa frågor men under utfrågningen visade hon prov på en balanserad syn på ISDS. Hon sade bland annat att CETA-avtalet , som innehåller ISDS, inte kommer att återöppnas för förhandling men att hon samtidigt inte tänker sätta ner foten definitivt om ISDS i TTIP. Hon försvarade däremot ISDS som princip, samtidigt som hon poängterade att skiljeförfarandena måste präglas av transparens och att de materiella investeringsskyddsreglerna måste ge utrymme för staters legitima lagstiftningsintressen.

Forumet var givetvis inte det bästa för en nyanserad diskussion, med tanke på det inkvisitoriska upplägget och de hårda tidsmässiga begränsningarna, men förhoppningsvis kommer Cecilia Malmström att få möjlighet att tydligt kommunicera varför kommissionen, åtminstone tidigare, varit positivt inställd till att inkludera ISDS i båda dessa traktat. Tyvärr var detta perspektiv frånvarande under utfrågningen.

För det är ju faktiskt så att några återkommande punkter lätt försvinner i den hätska diskussionen, så var fallet även under måndagens utfrågning. Exempelvis:

  • Det är ofta tvistelösningen som får klä skott när det egentligen är de materiella delarna av investeringsskyddet som kritiseras. Många av frågorna till Malmström handlade inte egentligen om ISDS utan om de materiella standarder som stater förväntas följa. Här finns mycket att diskutera men det rör inte själva skiljeförfarandereglerna, som ju är till för att driva igenom vad staterna åtagit sig.
  • Visserligen har USA och EU på det stora hela väldigt sofistikerade domstolar (även om det finns gott om skräckexempel bland såväl amerikanska delstater som europeiska medlemsländer) men att välja skiljeförfarande handlar inte nödvändigtvis om misstro mot domstolar. Snarare är det så att man försöker skapa en neutral spelplan, ett forum där ingen av parterna är på hemmaplan.
  •  Som utgångspunkt är det inte orimligt att ställa krav på staters beteenden gentemot utlänningar. Om man accepterar att man kan ställa sådana krav, måste man också acceptera att kraven kan drivas igenom av den som drabbas när stater missköter sig och inte lever upp till folkrättens krav.

Förhoppningsvis får Cecilia Malmström mer tid att sätta sig in i frågan och kan uttrycka dessa punkter framöver. Under tiden kan man glädjas åt att hon under utfrågningen både uttalade en balanserad syn på förhandlingarna och gav sitt starka stöd för transparenta ISDS-förfaranden.