Transparens i förslaget till nya SCC-regler

BloggReglerSkiljedomsinstitutet vid Stockholms handelskammare (SCC) fyller 100 år 2017. Samma år kommer institutet att uppdatera sina regler för skiljeförfarande, och ett utkast på de nya reglerna har nu publicerats för allmänheten. Bland nyheterna märks en bilaga som gäller specifikt för ISDS-mål och som ökar möjligheten för icke-parter att delta i tvisten.

Efter Världsbankens ICSID är SCC den organisation som administrerar flest ISDS-mål i världen. I dessa mål tillämpas för närvarande 2010 års version av institutets regler, men en kommitté har nu alltså lämnat sitt förslag till uppdaterade regler.

Kommittén består av advokater, bolagsjurister och akademiker från Sverige och hela världen, och i deras förslag finns flera förändringar. Från ISDS-perspektiv är den största nyheten att en särskilt bilaga till reglerna innehåller specialregleringar för ISDS-tvister. Bland annat framgår av denna bilaga att icke-tvistande parter – det vill säga parter som inte är direkt involverade i tvisten men ändå kan ha ett intresse i saken – nu ges en uttrycklig möjlighet att delta i tvisten med skriftliga inlagor. Även investerarens hemstat ges en sådan möjlighet, för att kunna förklara hur staten ser på hur det internationella avtalet bör tolkas.

Dessa nyheter speglar FN-organet UNCITRAL:s transparensregler från 2014.

De föreslagna reglerna kommer att diskuteras på ett öppet möte den 9 juni på SCC i Stockholm.

Ban Ki-Moon: Skiljeförfarande nödvändigt för framtiden

Ban-Ki Moon”Jag ber er alla att använda skiljeförfarandets betydande kraft för att hjälpa världen att stoppa konflikter och hat och bygga en värdig framtid för alla, på en hälsosam planet.”

Det var det kraftfulla budskapet från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon när han talade på den stora skiljedomskonferensen ICCA Congress nyligen. Konferensen samlar vartannat år närmare 1000 specialister inom internationellt skiljeförfarande från hela världen och i år hölls den för första gången i Afrika, då ö-nationen Mauritius stod som värd.

Ban Ki-Moon poängterade att internationellt skiljeförfarande varit en grundpelare i FN:s arbete sedan grundandet av organisationens föregångare Nationernas förbund. Han underströk vikten av skiljeförfarande för fredlig tvistlösning – för såväl stater som privata parter – och välkomnade ett fortsatt fördjupat samarbete med privata sektorn och näringslivet för att kunna möta globala utmaningar.

FN:s generalsekreterare berömde också arbetet inom organisationens handelsrättskommission (UNCITRAL) och konstaterade att “Förenta nationerna är stolta över att ha bidragit till utvecklandet av internationella skiljeförfaranden”. Han poängterade särskilt UNCITRALs arbete med nya transparensregler, och framhöll att insyn är extra viktigt i tvister mellan investerare och stater där offentliga intressen kan vara inblandade.

Läs hela talet här. Utöver Ban Ki-Moon talade bland annat Nobelpristagaren Mohammed ElBaradei på konferensen på Mauritius.

Internationella domstolens f.d. ordförande kritiserar EU-kommissionens förslag

?????????????????????????????????????????????????????????????Den 17 maj gav Stephen M Schwebel, skiljeman och före detta ordförade av Internationella domstolen, ett tal där han kritiserade EU-kommissionens förslag till en permanent investeringsdomstol inom ramen för frihandelsavtalet mellan USA och EU, the Transatlantic Trade and Investment Parternship (TTIP). Talet gavs vid ett publikt event i Washington, DC som anordnades av advokatbyrån Sidley Austin, American Society of International Law, och District of Columbia Bar Association.

Schwebel konstaterade att det nuvarande systemet, där de flesta av världens 3000 bilaterala investeringsskyddsavtal hänvisar tvister till skiljeförfarande, ”fungerar relativt bra”. Han uttryckte oro för att EU-kommissionen nu vill ersätta detta fungerande system med en permanent investeringsdomstol som kan komma att innebära problem vad gäller samstämmighet, rationalisering, förhandling, ratificering, etablering, funktion och finansiering. Schwebel hävdade i sitt tal att kommissionens förslag är till stor del en eftergift till oinformerade eller felinformerade kritiker.

ISDS-kritiker antar ofta att en skiljeman som utses av en investerare nödvändigtvis är partisk till förmån för denne investerare – ett hypotes som saknar grund. EU-kommissionens förslag, noterar Schwebel, riskerar istället partiskhet till förmån för staten genom att tillåta stater att utse investeringsdomstolens alla domare och frånta investerare allt inflytande över utseendeprocessen. Om målet är ett rättvist och neutralt tvistlösningsforum, ”finns det skäl att anta att domare som utses endast av stater inte skulle vara partiska till förmån för stater?”

Läs hela talet här.

 

Exempel på ISDS-tvist: Philip Morris Asia Limited v. Australien

Cigarette on the foreground and many cigarettes on a backgroundDenna sammanfattning är baserad på de fakta som framkommer i domen från den 17 december 2015. I den uppmärksammade domen kom skiljenämnden fram till att Phillip Morris inte hade rätt att skyddas av avtalet mellan Hongkong och Australien eftersom de omstrukturerat bolaget i syfte att utnyttja avtalets ISDS-klausul.

Tvisten handlade om Australiens så kallade ”plain packaging”-lagstiftning. I syfte att minska rökning förbjöd Australien under 2011 all form av marknadsföring och logotyper på cigarettpaket som säljs i landet. Istället måste alla paket nu se likadana ut, med bara tillverkarens namn på ett standardiserat paket med enkelt typsnitt.

Philip Morris, som är ett av världens största tobaksbolag, hävdade att Australien hade brutit mot det bilaterala investeringsskyddsavtalet mellan Hongkong och Australien. Enligt Philip Morris innebar Australiens reform att tobaksbolagets immateriella rättigheter hade exproprierats: bolaget har länge investerat betydande summor i sitt varumärke, som nu blivit värdelöst. Därför krävde bolaget skadestånd från Australien, för att få ersättning för de pengar man investerat i varumärket.

Själva sakfrågan – alltså frågan om Australiens ”plain packaging”-reform brutit mot avtalet – prövades aldrig av skiljenämnden eftersom tvisten aldrig kom så långt. I stället fann nämnden att avtalet över huvud taget inte var tillämpligt eftersom Philip Morris inte hade en skyddsvärd investering.

Australien hade invänt att Philip Morris inte omfattades av avtalet. Det var den asiatiska delen av bolaget som initierat tvisten. Rent juridiskt är denna del av bolaget registrerad i Hongkong, och 2011 hade Philip Morris australiensiska dotterbolag omstrukturerats så att det ägdes av Hongkong-delen.

Skiljenämnden gjorde bedömningen att denna omstrukturering gjorts efter att Philip Morris haft skäl att misstänka att en tvist skulle uppstå. Att då omstrukturera bolaget för att få skydd av avtalet utgör ”abuse of rights” (ungefär ”missbruk av rättigheter”).

Efter en detaljerad genomgång av fakta i målet stod det klart för skiljenämnden att Philip Morris redan 2008 borde ha förstått att Australiens regering skulle ändra sin policy för tobaksreklam. Omstruktureringen av bolagets ägarstruktur verkade, enligt skiljenämnden, ha skett i första hand för att kunna använda Hongkong-ägarbolaget som kärande i en ISDS-tvist baserat på avtalet.

Under dessa omständigheter ansåg skiljenämnden att Philip Morris förlorat rätten att förlita sig på avtalet. Därför bedömde skiljenämnden att den inte hade jurisdiktion över sakfrågan.

Domen i det uppmärksammade målet kom alltså den 17 december 2015 men den permanenta skiljedomstolen i Haag gjorde själva texten tillgänglig för allmänheten först nyligen, efter att känslig information tagits bort i samråd mellan Philip Morris och Australien.

Exempel på ISDS-tvist: Nykomb v. Lettland

Latvia_Nykomb

Denna sammanfattning är baserad på de fakta som framkommer i domen från December 2003. Målet handlade om att den lettiska staten, genom ett statligt ägt bolag, anklagades för att ha diskriminerat en utländsk investerare som investerat på landets elmarknad.

Nykomb Synergetics Technology Holding AB är ett svenskt företag som bedrev verksamhet inom produktion av elektricitet, bland annat genom ett helägt dotterbolag i Lettland som hette Windau.

Tvisten med den lettiska staten gällde prissättningen av el enligt ett kontrakt mellan Winday och Latvenergo, ett lettiskt statligt bolag. Enligt kontraktet, som skrevs under 1997, skulle Windau bygga en anläggning för elproduktion och Latvenergo åtog sig att köpa el till ett visst pris.

Nykomb hävdade att lettisk lagstiftning gav Windau rätt till ”dubbeltariff” – det vill säga dubbelt så mycket som annars skulle gälla – under de första åtta åren sedan anläggningen färdigställts. Lagen ändrades emellertid 1998 så att tariffnivån istället angavs till bara 75% av vad som annars skulle gälla. I enlighet med lagen vägrade Latvenergo att betala dubbeltariffen och hävdade istället att den reducerade nivån gällde, i enlighet med den ändrade lagen.

Nykomb inledde då en ISDS-process baserad på Energistadgefördraget (ECT) och hävdade bland annat att de hade behandlats på ett diskriminerande sätt i strid med ECT.

Skiljenämnden höll med Nykomb och ansåg att lettisk lag och kontraktet tillsammans angav att Windau hade rätt till dubbeltariffen under den begränsade tidsperioden. Nämnden fann också att den lettiska staten var ansvarig för Latvenergos vägran att betala tariffen, eftersom det var ”tydligt” att Latvenergo var ”ett statligt instrument på den hårt reglerade elmarknaden”.

Skiljenämnden ansåg att Windau utsatts för diskriminering eftersom Latvenergo fortsatte att betala dubbeltariff till två lettiska företag. Nämnden såg inte något legitimt skäl till att Windau behandlades annorlunda än sina inhemska konkurrenter.

Skiljenämnden bestämde att Lettland skulle kompensera Nykomb för de förluster bolaget gjort fram till domen och att staten därefter skulle fortsätta betala dubbeltariffen för återstoden av de åtta åren. Däremot fick Nykomb inget skadestånd baserat på framtida förluster, eftersom det ansågs vara en osäker och spekulativ grund.

Nederländsk domstol ogiltigförklarar Yukos-skiljedom

Amsterdam_Arbitration

För snart två år sedan kom världens genom tiderna största skiljedom. Skiljenämnden i Haag kom fram till att Ryssland hade exproprierat energibolaget Yukos på ett sätt som stred mot investeringsskyddsavtalet Energy Charter Treaty (ECT eller Energistadgan på svenska). Ryssland dömdes att betala ett skadestånd om smått ofattbara 50 miljarder dollar.

Yukos-tvisten avgjordes enligt regler som utformats av FN:s handelsrättskommission UNCITRAL, Målet administrerades av Permanenta skiljedomstolen i Haag. Tvistens juridiska säte var också Haag. Betydelsen av detta är att en part som anser att det begåtts något processfel under skiljeförfarandet får vända sig till holländsk domstol för att klaga, vilket Ryssland också gjorde när skiljedomen hade meddelats 2014.

En ISDS-dom kan inte överklagas men kan alltså klandras på ett antal formella grunder, och i onsdags kom beskedet från motsvarande tingsrätten i Haag att Ryssland varit framgångsrikt i sitt klander av Yukos-domen (domstolens dom kan läsas i engelsk översättning här). Det betyder att skiljedomen ogiltigförklarades.

Nyckelfrågan blev att domstolen inte delade skiljenämndens bedömning att Ryssland var bundet av sina åtaganden i ECT. Ryssland skrev visserligen under ECT 1994 men ändrade sedan sin uppfattning och ratificerade därför aldrig avtalet i det ryska parlamentet. ECT innehåller en specialbestämmelse för dessa situationer, som säger att om man skriver under ECT men inte ratificerar så är man ändå “tillfälligt” bunden (så kallad ”provisional application”). Skiljenämnden ansåg att den tillfälliga bundenheten innebar att Ryssland kunde hållas ansvarig enligt ECT, men den nederländska domstolen höll inte med och ogiltigförklarade därför Yukos-domen.

Sista ordet är inte sagt. Yukos-ägarna kommer sannolikt att överklaga till nästa instans. Samtidigt pågår försök att verkställa skiljedomen – det vill säga att få Ryssland att betala – i flera olika länder och det är oklart hur dessa processer påverkas av den nederländska domstolens beslut.

IIA-reformen fortsätter  

IIAsBlogStater fortsätter att teckna nya investeringsskyddsavtal (IIAs): i slutet av 2015 var 3 286 sådana avtal i kraft. Av dessa är 2 928 bilaterala (BITs) och 358 är andra IIAs, exempelvis handelsavtal som även innehåller investeringskapitel.

Samtidigt har minst 60 länder utvecklat eller håller på att utveckla “modellavtal”. Som FN:s organ för handel och utveckling (UNCTAD) påpekar i sin senaste rapport så sker IIA-reformer mot bakgrund av den globala rörelsen som försöker formulera “en ny generation investeringspolicyer”. Policyer som sätter hållbar utveckling och ansvarsfull tillväxt i centrum.

Generellt sett innehåller många av de nya modellavtalen bestämmelser som garanterar staters rätt att reglera, även i syfte att trygga hållbar utveckling. Det står också klart att stater rör sig bort från en modell som (bara) ”skyddar” investeringar, mot en balanserad modell som på ett tydligare sätt tar hänsyn till hållbarhetsintressen.

Indiens nya modell-BIT är särskilt intressant eftersom den innehåller bestämmelser som inte återfinns i särskilt många andra BITs. Exempelvis förespråkar den transparens genom att kräva att alla lagar och förordningar publiceras och tillgängliggörs för allmänheten. Modellavtalet försöker också balansera relationen mellan stat och investerare genom att ställa krav på utländska investerare att följa värdstatens lagar, inklusive de som styr miljörätt och mänskliga rättigheter. Den uppmanar också investerare att frivilligt inkludera internationellt erkända standards för corporate social responsibility (CSR) i sina interna riktlinjer.

På annat håll kan man exempelvis se att Nederländernas modell-BIT uttryckligen utesluter “brevlådeföretag” från avtalets skydd. Det nyligen underskrivna Trans-Pacific Partnership-avtalet (TPP) innehåller klargöranden om expropriationsskyddets omfattning och en särskild klausul som utesluter tobaksrelaterade tvister.

ISDS och Rule of Law

AnullmentBlogRule of Law är ett engelskt uttryck som saknar direkt svensk översättning men ofta används som paraplybegrepp för principer som bör styra en rättsstat. I folkrättsliga sammanhang innebär Rule of Law att stater respekterar sina internationella åtaganden, särskilt sådana som är uttryckta i överenskommelser med andra stater. ISDS är en mekanism som syftar till att säkerställa att stater respekterar dessa överenskommelser.

ISDS styrs av internationella regler, som är utformade av världens stater. Exempel på dessa regler är ICSID-konventionen från 1965 och de skiljedomsregler som tagits fram i FN:s handelsrättskommission UNCITRAL. Dessa regler, beroende på vad den specifika överenskommelsen säger, sätter ramarna för processen och syftar till att garantera dess förutsebarhet. Låt oss titta närmre på dessa regler.

ICSID-konventionen är underskriven av 153 stater och styr samtliga ICSID-förfaranden. Konventionen anger, bland mycket annat, att en skiljeman kan diskvalificeras om han eller hon saknar de egenskaper som krävs, däribland oberoende och opartiskhet. Skiljedomar enligt ICSID-konventionen kan bli ogiltigförklarade, exempelvis om skiljemännen överträtt sitt mandat.

UNCITRAL-reglerna är resultatet av ett långsiktigt arbete i FN:s handelsrättskommission UNCITRAL, som påbörjades 1973. FN:s generalförsamling antog den första versionen av reglerna 1976 och de har sedan dess uppdaterats 2010. Även dessa regler möjliggör avsättandet av skiljemän.

När en dom väl har avkunnats under något av regelsystemen så kan den behöva verkställas, om den förlorande parten inte frivilligt betalar. ICSID-domar är enligt konventionen direkt verkställbara i alla 153 länder som om de vore domar från landets egen domstol. Alla andra skiljedomar, inklusive UNCITRAL-domar, verkställs genom New York-konventionen från 1958. Även denna konvention har stort internationellt stöd och är ratificerad av 154 stater. Tillsammans innebär dessa två överenskommelser att en ISDS-dom kan verkställas i större delen av världen.

Slutligen, även nationell rätt fungerar som en pelare i att säkerställa att ISDS är förankrat i rättsstatliga principer. Nationella domstolar kan åsidosätta UNCITRAL-domar om processen varit bristfällig. Inhemsk rätt ger också domstolar möjlighet att vägra verkställighet av ISDS-domar i vissa fall, exempelvis om den ena parten inte gavs möjlighet att delta i processen. Nationella domstolar fungerar därför alltid som en “sista utpost” i ISDS.

ISDS både främjar och styrs av Rule of Law. Det är inte ett “privat” rättssystem, vilket ibland hävdas i den politiska debatten. Systemet är skapat av stater och styrs av de regler som stater ställer upp.

Kommerskollegiums kommentar till dokumentären “Frihandelns pris”

Closeup of old brass weight scales on cover books backgroundSVT:s Dokument utifrån sände den 13 mars en holländsk dokumentär som beskrevs handla om TTIP och ISDS. Dokumentären, vars ton är väldigt kritisk, har rönt en hel del uppmärksamhet i Sverige.

Kommerskollegium (den svenska myndighet som har hand om investeringar och handelsrelationer) publicerade därför en kommentar veckan efter programmet, där myndigheten nyanserar några av de hårt vinklade aspekterna av dokumentären.

Kommentaren kan läsas här

När stater stämmer investerare

CounterclaimsDe flesta ISDS-tvister är baserade på mellanstatliga avtal, vanligtvis bilaterala investeringsskyddsavtal (BITs), avsedda att tillgodose en internationellt etablerad skyddsnivå för utländska investerare. Eftersom endast stater är parter i avtalen är det också bara stater som kan bryta mot dem, så och ISDS-klausulerna är därför utformade så att processen endast kan inledas av investeraren. Men det finns undantag.

En stat som blir stämd kan svara genom att påstå att även investeraren brutit mot skyldigheter, genom ett så kallat counterclaim (på svenska genkäromål). Detta är möjligt enligt de flesta avtal och regler så länge statens genkäromål har ett tydligt samband med huvudtvisten. Det finns många exempel på counterclaims, men ett uppmärksammat mål är Ecuadors framgångsrika genkäromål mot Perenco.

Det uppmärksammade målet var ett ICSID-förfarande där Ecuador inledningsvis stämdes av Perenco på grund av förändrad lagstiftning i Ecuador som investeraren ansåg drabbade bolaget på ett sätt som stred mot bolagets rättigheter. Ecuador invände då i ett genkäromål att Perenco brutit mot ecuadoriansk miljölagstiftning, bland annat genom att inte informera staten om flera oljeläckor. Enligt staten hade bolagets underlåtelse lett till flera miljökatastrofer i Amazonas, och enligt Ecuadors miljöskyddslagar måste bolaget därför ersätta staten med 2,5 miljarder dollar för upprensning efter oljeläckorna.

Skiljenämnden i Perenco v. Ecuador utfärdade ett beslut där de indikerade att Ecuadors anklagelser vid en första bedömning verkade befogade men att det inte var sannolikt att skadeståndet skulle bli så stort som 2,5 miljarder dollar. Även om nämnden verkade gå på statens linje så menade de också att det skulle krävas en lång och dyr utredning för att fastställa exakt hur stor skadan varit, och uppmuntrade i stället parterna att förlikas. Förhandlingar pågår fortfarande. Samtidigt har Ecuador riktat counterclaims mot ett annat energibolag med liknande faktaomständigheter, ett förfarande som fortfarande pågår.

Det förekommer också att stater stämmer investerare direkt, vilket också är möjligt enligt ICSID:s regler. Det finns därför en del ICSID-mål där staten stämt den utländska investeraren för påstådda kontraktsbrott, som exempelvis Gabon v. Societé Serete S.A. eller Tanzania Electric Supply Co. Ltd. v. IPTL (som visserligen inleddes av Tanzanias helägda statliga elbolag men där det i praktiken var staten som stod bakom processen). Ett annat exempel är när Östra Kalimantan (en provins i Indonesien) år 2006 lanserade ett mål mot flera olika kolkraftsbolag som investerat i deras territorium. Provinsen ansåg att bolagen hade en skyldighet att avyttra delar i sina bolag till den indonesiska staten och inledde ett ICSID-förfarande. Skiljenämnden ansåg sig dock inte vara behörig att pröva tvisten. Gemensamt för dessa mål är att de inte grundas på ett mellanstatligt avtal, utan ett avtal direkt mellan staten och investeraren.