Tag Archives: Debatt

Stater + skiljeförfarande = sant

”Krig eller juridik, hur vill vi ha det?” Frågan ställdes i en debattartikel nyligen av Tomas Marklund (s), kommunfullmäktiges ordförande i Skellefteå. I artikeln efterlyser han alternativa sätt att lösa konflikter mellan stater, och konstaterade att ”världen behöver en skiljedomstol”.

Den konfliktlösning Tomas Marklund efterlyser ”finns redan”, kommenterade Annette Magnusson, generalsekreterare på Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, och tog upp ett antal exempel på hur stater i modern tid valt att förlita sig på internationellt skiljeförfarande för att lösa svåra tvister.

Att det internationella samfundet i så hög utsträckning använder juridiken för att lösa konflikter är hoppingivande, skrev Magnusson.

”Låt oss blir fler som sprider den goda nyheten”.

Läs båda artiklarna.

Krig eller juridik, hur vill vi ha det? Tomas Marklund (s)

Skiljeförfarande skapar fredlig konfliktlösning, Annette Magnusson, SCC

När politiken snurrar till juridiken

Syftet med fotbollsdomare på plan är att spelare skall kunna få gula kort. Eller? Naturligtvis inte. Lika lite som syftet med allmänna domstolar är att döma ut straff eller skadestånd. Syftet med domaren – inom såväl idrotten som det civila samhället – är att se till att reglerna följs.

Ändå följer rapporten I frihandelns goda namn just en sådan logik, när den påstår att ”syftet” med Investor-State Dispute Settlement (ISDS) är att ”ge investerare möjlighet att driva rättsprocess mot en stat”.  Det här helt bakvänt. Syftet med ISDS, precis som med vilken annan rättslig prövning som helst, är att upprätthålla lag och ingångna avtal, och se till att de efterlevs på ett effektivt sätt. Eller med andra ord; att säkerställa att lag och avtal inte bara blir tomma ord på ett papper.

I ett frihandelsavtal är det staterna som definierar lag och avtal genom villkoren i avtalet. Dessutom styrs avtalen av folkrätten som i sin tur utformas av staterna gemensamt.

Rapporten I frihandelns goda namn misslyckas sedan på numera sedvanligt sätt att skilja på villkor för avtalet (de materiella reglerna) och regler för hur eventuella tvister skall lösas (de processuella reglerna). Trots att dessa utförligt förklarats för författarna till exempel av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) i ett särskilt underlag inför rapporten (finns att läsa här).

Det är inte tvistlösningsmekanismen som finns för att ”stimulera utländska investeringar i ett land”. Det är villkoren för investeringsskydd som utformas med detta i åtanke. Och oavsett hur bra eller dåliga dessa villkor är kommer de bli helt verkningslösa utan ett sätt att föra talan om någon avtalspart bryter mot villkoren. Det gäller för frihandelsavtal liksom för alla andra avtal som ingås dagligen världen över.

Att författarna dessutom ifrågasätter det generella oberoendet i internationellt skiljeförfarande vittnar om djup okunskap om hur lag och regler styr denna tvistlösningsform, både nationellt och internationellt, liksom hur skiljeförfarande har bistått både länder och företag genom århundranden för att lösa internationella tvister.

Men när politiken snurrar till juridiken kan vad som helst hända. Det är olyckligt och oroande.

SCC:s Annette Magnusson: Stater måste hållas ansvariga även inom miljöområdet

green forest background in a sunny day

I en debattartikel publicerad hos Miljöaktuellt skriver SCC:s generalsekreterare, Annette Magnusson, om frihandelsavtalet mellan EU och USA och om hur tvistlösningsverktyget ISDS (Investor State Dispute Settlement) kan användas för att hjälpa det internationella miljöarbetet framåt.

“Den internationella miljörätten saknar på det stora hela effektiva verktyg för att sätta kännbar press på stater i frågor som rör hållbar utveckling och hejdad global uppvärmning. Det finns helt enkelt inget sätt att på allvar sätta kraft bakom orden i de internationella överenskommelserna. Att detta starkt begränsar miljömålens genomslagskraft på global nivå är uppenbart”, skriver Annette Magnusson.

Vidare skriver Magnusson att ISDS representerar en historisk möjlighet att  effektivt främja en global hållbar utveckling då det nu finns ett processuellt verktyg för att få detta att hända.

“Att avvisa den utveckling som ISDS står för vore en missad möjlighet för hållbar utveckling. Stater måste kunna hållas ansvariga, även inom miljöområdet”, skriver Annette Magnusson.

Läs hela debattartikeln här