Etikettarkiv: Energistadgan

UNCTAD på Stockholm Energy Charter Treaty Forum

summer meadow with high-voltage towers rowDet globala behovet av ökade investeringar inom energisektorn stod i fokus när Joakim Reiter, vice generalsekreterare för FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD), nyligen talade på på Stockholm Energy Charter Treaty Forum Han påtalade också vikten av investeringsskyddsavtal och hur de kan spela en avgörande roll i att främja ökade energiinvesteringar.

Joakim Reiter inledde med att konstatera att bristande tillgång på energi är en av vår tids största utmaningar; nästan en femtedel av jordens befolkning saknar tillgång till elektricitet. Storleken på de investeringar som behövs för att åtgärda detta problem är överväldigande. Bara för hållbar energiproduktion behövs cirka 800 miljarder amerikanska dollar i investeringar. I detta avseende, poängterade Reiter, är Energistadgan, som det enda multilaterala investeringsavtalet i energisektorn, en viktig del av en hållbar energiframtid.

I talet framhöll Joakim Reiter att investeringsskyddsavtal har potential att trygga investerares förtroende genom att garantera förutsebarhet och transparens. De kan främja “good governance” och förbättra det allmänna politiska klimatet i den stat där investeringar sker. Han poängterade dock att nya investeringsskyddsavtal måste säkerställa en bra balans mellan investeringsskydd och staters möjlighet att reglera (så kallad ”right to regulate”).

Han noterade att det ökade antalet ISDS-tvister har lett till kritik mot systemet. I hans mening står dock inte valet mellan att ha eller inte ha ISDS, utan snarare mellan att ha ISDS som arbetar för hållbar utveckling och ISDS som inte gör det.

Vi har tidigare skrivit om hur ISDS kan främja klimatarbetet, om tydligare miljöregleringar i investeringsskyddsavtal och också om ISDS på COP 21.

Stockholm Energy Charter Treaty Forum hölls den 8 februari 2016 och är en del av samarbetet mellan Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC); Energy Charter Secretariat, the International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID) och the Permanent Court of Arbitration. Temat för årets möte var hur investeringar i energisektorn kan uppmuntras och hur hinder och risker kan elimineras. Bland talarna återfanns utöver Joakim Reiter högt uppsatta regeringstjänstemän från Asien, Sydamerika och Afrika samt investerare, advokater och forskare.

NY RAPPORT: EN ÅTERBLICK PÅ ISDS UNDER 2014

Stock index dynamics.FN:s organisation för handel och utveckling (UNCTAD) släppte nyligen en rapport som sammanfattar och analyserar utvecklingen och trenderna inom ISDS under 2014.

Rapporten konstaterar att 42 nya investeringsmål inleddes under 2014. Fem av målen påkallades mot Spanien, och två vardera mot Costa Rica, Tjeckien, Venezuela, Indien, Rumänien, och Ukraina. Av samtliga svarandestater var cirka 60 % utvecklingsländer. På investerarsidan var den vanligaste nationaliteten Nederländerna (sju nya mål under 2014), samt USA och Storbritannien (fem nya mål vardera). En fjärdedel av de nya målen under 2014 involverade EU-länder på båda sidorna.

Enligt UNCTAD har det mellan 1987 och 2014 kumulativt inletts 608 investeringstvister. Av de 356 mål som hittills har avslutats, avgjordes 37 % till förmån för staten, 28 % avslutades genom förlikning, och i 25 % av målen vann investeraren. De traktat som oftast åberopas i investeringstvister är Energistadgan (Energy Charter Treaty) och NAFTA (North American Free Trade Agreement).

Under 2014 meddelades sammanlagt 43 beslut i investeringsmål, varav 34 är publika. Besluten berör viktiga rättsliga frågor, till exempel investeringsskyddets omfattningen, villkoren för att inleda ett investeringsmål, traktatens materiella innebörd, och beräkning av skadestånd.

UNCTAD:s rapport noterar slutligen att systemet av investeringstraktat genomgår en period av översyn och revidering. ISDS står i centrum för denna debatt, och många länder diskuterar en genomgående reform av systemet för investeringsskydd.

Exempel på ISDS-tvist Nr. 5: Yukos v. Ryssland.

Blue flames of a gas burner inside of a boilerI somras meddelades den omtalade skiljedomen Yukos v Ryssland, efter nästan ett decennium av processande. De förra majoritetsägarna bakom energibolaget Yukos vann ett mål baserat på den multilaterala Energistadgan (Energy Charter Treaty) och tilldelades drygt 50 miljarder dollar i skadestånd.

Fakta kring målet nedan återges så som det har beskrivits i domen.

Enligt skiljenämnden ansågs Ryssland ha exproprierat Yukos tillgångar genom en rad åtgärder som resulterat i att majoritetsägarna förlorat möjligheten att driva bolaget. De huvudsakliga åtgärderna som Ryssland vidtog bestod av olika riktade skattekrav samt en tvångsauktion, där bolaget såldes till underpris till intressen som visade sig ha nära koppling till staten. En annan uppmärksammad åtgärd var arresteringarna av två av Yukos-bolagets ägare (Michail Chodorkovskij och Platon Lebedev).

Skiljenämnden ansåg att dessa åtgärder var politiskt motiverade och del av en plan av den ryska staten för att tvinga bort ägarna av Yukos. Sammantaget stred dessa åtgärder mot flera bestämmelser i Energistadgan, bland annat expropriationsförbudet. Med tanke på att det stora bolaget, som kontrollerades från Cypern, helt togs ur aktieägarnas kontroll blev skadeståndet också väldigt stort. Skadeståndet justerades dock ner med 25 % eftersom skiljenämnden ansåg att Yukos-ägarna delvis själva bidragit till förlusterna genom att skatteplanera.

Strax efter Yukos-skiljedomen kom även en dom i ett annat, parallellt förfarande. Chodorkovskij och hans partners riktade anspråk mot Ryssland inför ytterligare en internationell domstol -  den europeiska domstolen i Strasbourg -  och hävdade att Rysslands agerande kring Yukos stred mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Även i denna process vann de klagande parterna.

De parallella processerna är en intressant illustration av samspelet mellan ISDS och mänskliga rättigheter.

Sverige och ISDS

Sverige är ett litet och exportberoende land och har därför varit aktivt när det gäller att sluta investeringsskyddstraktat. Vi har för närvarande 67 bilaterala investeringsskyddsavtal (som ofta förtkortas ”BITs”), plus ytterligare ett okänt antal som väntar på att ratificeras av respektive motpart. Alla utom ett fåtal av dessa 67 traktat innehåller tvistlösningsmekanismen ISDS. Dessutom är Sverige part till Energistadgan (Energy Charter Treaty på engelska, ofta förkortad ”ECT”), en multilateral traktat med cirka 50 undertecknande stater från främst Europa och före detta Sovjetunionen som syftar till att stabilisera energimarknaden.

Att en stat har ingått investeringstraktat leder inte nödvändigtvis till tvister. Som vi skrivit om tidigare på ISDS-bloggen är det primära syftet med traktaten att underlätta ömsesidigt utbyte av investeringar och för den övervägande majoriteten av investeringar uppnås detta mål utan att det uppstår tvister. Detta gäller för Sverige, som aldrig varit svarande i någon investeringstvist.

Däremot har svenska investerare använt sig av landets traktat för att driva igenom krav när deras investeringar utsatts för ingripanden av främmande stater. Det finns fem sådana fall, tre baserade på svenska BITs och två baserade på Energistadgan. I samtliga tre BIT-fall har den svenska investeraren vunnit, två gånger mot Lettland och en gång mot Rumänien.

Om man tittar på statistik över ISDS är det inte särskilt vanligt att investerare vinner. Att samtliga tre BIT-tvister inledda av svenska investerare lett till framgång kan därför vara en indikator på att de haft goda skäl att inleda respektive process.

Ett exempel är den första tvisten någonsin baserad på en svensk BIT. Företaget SwemBalt ägde i mitten av nittiotalet ett fartyg i Rigas hamn som var tänkt att fungera som ett flytande ”handelscentrum” och kontor för svenska företag och intressen i Lettland. Myndigheterna i hamnen bogserade dock i väg fartyget och informerade SwemBalt om att fartyget brutit mot lokala förordningar och därför inte längre hade tillgång till fartyget. Därefter auktionerades fartyget bort till skrotpris, eftersom myndigheterna ansåg att det låg olämpligt till på sin nya position.

Skiljenämnden i SwemBalt mot Lettland kom fram till att myndigheternas agerande utgjorde en expropriation i strid med BIT:en mellan Sverige och Lettland. Investeraren hade först förlorat möjligheten att utnyttja fartyget och sedan helt blivit av med fartyget. Lettland kunde inte visa några goda skäl för att man beslagtagit och sålt fartyget. SwemBalt fick därför ersättning för fartygets värde och för de pengar man förlorat under tiden man inte kunnat använda det.