Tag Archives: Investeringsskydd

Fortsatt önskan om investeringsskydd

När FN:s organ för handel och utveckling, UNCTAD, för en knapp månad sedan släppte sin senaste rapport om investeringsskyddstraktat framgår en tydlig trend: trots den ibland stormiga diskussionen om ISDS så anses avtal om investeringsskydd fortsatt viktiga och systemet åtnjuter på det hela taget ett fortsatt starkt förtroende, illustrerat till exempel av det faktum att stater fortsätter att ingå bilaterala investeringsskyddsavtal, s.k. BITs, med ISDS-klausuler.

Vid början av förra året fanns över 3,200 traktat. UNCTAD:s rapport visar att det undertecknades en ny överenskommelse varannan vecka under 2014. Här kan det vara värt att komma ihåg att dessa inte är vardagliga köpekontrakt utan frukterna av sofistikerade förhandlingar mellan suveräna stater; bakom varje BIT finns således mycket arbete och diskussion. En allmän observation är att nya avtal tenderar att vara mer omfattande och mer detaljerade än tidiga avtal, för ökad förutsebarhet och bättre precision i staternas policy-mål, inte minst vad gäller miljö, säkerhet och transparens.

UNCTAD-rapporten, som i princip sammanställer och diskuterar statistik, är intressant läsning för den som är intresserad av ISDS. Utöver senaste traktatspraxis behandlas bland annat de skiljedomar som avkunnats under 2014 samt utvecklingen mot ökad transparens, som tagit stora steg under året.

Under förra året blev ISDS för första gången en brett diskuterad fråga på den politiska agendan. I samband med de europeiska förhandlingarna med USA om ett nytt frihandelsavtal (TTIP) har många olika parter börjat intressera sig för de folkrättsliga regler som styr skyddet för investeringar. Inte  minst mot den bakgrunden utgör UNCTAD:s rapport en intressant läsning eftersom det illustrerar hur tydliga bestämmelser om investeringsskydd är en fortsatt prioriterad fråga för många stater.

Exempel på ISDS-tvist. Nr 1

Detta inlägg är det första av en serie där vi på ISDS-bloggen försöker konkretisera vad investeringstvister handlar om. De principiella frågorna blir ibland abstrakta och därför kommer vi i en serie av blogginlägg att exemplifiera vad en ISDS-process kan handla om i praktiken.

Först ut är målet mellan Wena Hotels och Egypten, som år 2000 ledde till en skiljedom (som kan läsas här). Beskrivningen av tvisten är hämtat direkt från innehållet i domen.

Tvisten rörde två långsiktiga kontrakt mellan det brittiska bolaget Wena Hotels Limited (”Wena”) och det statligt ägda egyptiska bolaget Egyptian Hotels Company (”EHC”). Wena fick genom kontrakten rätt att hyra, sköta och förestå två hotell i Egypten. Strax efter att kontrakten skrevs under visade det sig enligt Wena att hotellens standard var mycket lägre än vad som lovats i överenskommelsen med EHC. Därför lät Wena bli att betala del av hyran, vilket man hade rätt till under kontrakten. EHC hotade då med att återta hotellen, med våld om så skulle krävas. Wena vände sig till det egyptiska turistministeriet för att få hjälp men utan framgång.

En natt stormades hotellen, enligt vittnen av ett hundratal EHC-anställda som också hotade och attackerade hotellens anställda och gäster och körde ut Wenas anställda, som inte släpptes tillbaka in igen. En egyptisk åklagare fann att detta övertagande av hotellen – som pågick i över ett år – var olagligt och beordrade att hotellen skulle återlämnas till Wenas kontroll, vilket skedde men då i ännu sämre skick än innan. Utöver vandalisering hade hotellen bestulits på det mesta av sina möbler och andra tillbehör.

Wena initierade då en ICSID-process och hävdade att Egypten brutit mot den brittisk-egyptiska bestämmelserna om investeringsskydd i investeringsskyddsavtalet mellan Storbritannien och Egypten. Wena vann målet eftersom skiljenämnden ansåg det bevisat att de egyptiska myndigheterna varit medvetna om EHC:s planer på att med våld överta hotellen. Att myndigheterna under dessa omständigheter underlät att ingripa utgjorde ett brott mot bestämmelserna om investeringsskydd, enligt skiljenämnden. . Inte heller under själva övertagandet fick Wena någon assistans av egyptiska myndigheter för att återfå kontrollen av hotellen.

Skiljenämnden ansåg också att övertagandet utgjorde en olaglig expropriation, eftersom EHC ockuperade hotellen i över ett år och återlämnade dem i ett skick där de förlorat en stor del av sitt värde. Eftersom skiljenämnden inte ansåg att Wena kompenserats för dessa förluster dömdes Egypten att betala skadestånd för den olagliga expropriationen

Intervju med ICSIDs generalsekreterare

Häromveckan intervjuades ICSIDs generalsekreterare, kanadensiska Meg Kinnear, i tyska Europe Online Magazine. ICSID är en del av Världsbanken och det institut som administrerar flest investeringstvister.

Intervjun görs mot bakgrund av TTIP-diskussionerna som vid det här laget är välbekanta för ISDS-bloggens läsare.

Kinnear poängterar i intervjun att investerare aldrig ”tjänar” pengar på ISDS utan att mekanismen används som en sista utväg när man redan gjort en förlust och söker möjligheter att ta igen den förlusten. Med tanke på att tvisterna ofta tar lång tid och innebär dyra ombud är det därför felaktigt att hävda att företag använder ISDS i spekulativa syften.

Frågan om transparens i ISDS tas också upp och Meg Kinnear menar – precis som tidigare argumenterats av oss  – att denna typ av skiljeförfarande präglas av mer och mer insyn och i många fall redan går längre än de flesta nationella domstolar i detta avseende. ICSID har själva lanserat en ny hemsida där man enkelt kan söka information om pågående mål.

Eftersom intervjun görs av en europeisk tidning tas också rädslan för en våg av framtida amerikanska mål upp. Här hänvisar Kinnear till statistik om att det faktiskt är mycket vanligare att europeiska investerare utnyttjar skyddet. Över hälften av alla kända mål har initierats av europeiska privatpersoner och bolag, vilken är en större andel än alla andra nationaliteter tillsammans, inklusive USA. Men, poängterar ICSIDs generalsekreterare, det viktigaste syftet med att stater kommer överens om investeringsskydd är att tvister – såväl i domstol som genom skiljeförfarande – förhoppningsvis kan undvikas genom att stater håller sig till överenskommelsen.