Tag Archives: SCC

Ny rapport om investeringstvister vid SCC

invstatesccnews

Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) har publicerat en ny rapport, sammanställd av juristen Celeste E. Salinas Quero. I rapporten redovisas bland annat vilka ekonomiska sektorer som oftast förekommer, vilka av staters åtgärder som oftast ifrågasatts av investerare, samt utgång och kostnader för investeringstvister hos SCC.

SCC är ett av de mest föredragna instituten för lösning av tvister som rör investeringar. Under de senaste 20 åren har SCC administrerat och agerat som utseende organ i mer än 90 investeringstvister, såväl små som mycket stora.

Rapporten visar att de flesta skiljedomar har utfallit till förmån för de svarande staterna; i 21 % saknade skiljenämnden behörighet, i 37 % avslog nämnden samtliga av investerarens fordringar, och i 42 % biföll nämnden investerarnas fordringar helt eller delvis. När det gäller kostnader för dessa förfaranden, visar rapporten att trots att tribunaler ofta tillämpar “splitting the baby”, fördelar nämnderna i de allra flesta fall kostnaderna mellan parterna i proportion till varje parts relativa framgång och uppförande under hela förfarandet.

Läs hela artikeln nedan.
Artikel: Investor-state disputes at the SCC – av Celeste E. Salinas Quero

Att överkomma bristen på policy gällande klimatförändringen

BLoggDet är tydligt att gröna investeringar måste öka om klimatförändringen ska kunna bekämpas. Detta gäller såväl den totala mängden investeringar som deras geografiska omfattning. Juridiken som regler klimatförändringar – i första hand United Nations Conference Framework on Climate Change och det nyligen underskrivna Parisavtalet – saknar dock specifik reglering av investeringar. Detta utgör brist på policyer.

Därför tog SCC, tillsammans med Internationella advokatsamfundet, Internationella handelskammaren och Permanenta skiljedomstolen i Haag, initiativ till en konferens för att diskutera detta policy-glapp.  Konferensen ägde rum i Stockholm den 21 november.

Under konferensen framkom att cirka 100 miljarder dollar behöver investeras under de kommande femton åren om klimatförändringen ska bekämpas effektivt. Detta mål bedömdes som realistiskt. En annan talare påpekade att det inte saknas kapital för att investera – utmaningen är snarare att få investerare att faktiskt placera pengar i gröna investeringar.

Talarna verkade överens om att god policy är nyckeln till att attrahera hållbara investeringar. Detta innebär långsiktiga och stabila ramverk; kortsiktig policy, ofta som en konsekvens av regeringsskifte i ett land, får negativa konsekvenser i form av höga transaktionskostnader och krav på industrier att omorganisera sin investering för att anpassa sig till nya riktlinjer.

En panel av jurister diskuterade hur processföring har använts för att bekämpa klimatförändringar, direkt och indirekt. Bland flera exempel framhölls att investerare I förnyelsebar energi vänt sig till ISDS när regeringar ändrat förutsättningarna för investeringen genom att återkalla licenser eller ändrat ramverk som tidigare varit gynnsamma för hållbara investeringar. Ett annat fall som diskuterades var Urgenda Foundation v. the Netherlands, där en domstol i Nederländerna ansåg att regeringen brutit mot en generell skyldighet gentemot sina medborgare genom att inte tillräckligt arbeta för att åtgärda klimatförändringar.

Panelen poängterade att vi kan förvänta oss flera sådana här rättsfall, i både nationell domstol och internationella forum, och att detta förhoppningsvis kan leda till att regeringar agerar i större utsträckning framöver.

En mer detaljerad rapport från konferensen kommer snart att publiceras.

 

Skiljeförfarande genom historien

Close-up of open book and penStockholms handelskammares skiljedomsinstitut (SCC) fyller 100 år 2017. I samband med firandet i januari publiceras en bok om skiljeförfarandets historia, där jurister och diplomater från hela världen skriver om olika tvister genom historien.

Ett av bokens kapitel skrivs av vinnaren av en stor tävling som SCC utlyste för unga jurister. Tävlingen ledde till att många kvalificerade bidrag skickades in och flera av dem var så välskrivna att de nu publicerats i en separat utgåva av tidskriften Transnational Dispute Management Journal (TDM).

De fyra bidragen handlar om fyra separata skiljeförfaranden som haft betydelse för internationella konflikter: från en gränstvist mellan USA och Storbritannien i det som nu är Kanada, via ett tidigt ISDS-mål från 1900 om ett järnvägsprojekt i Portugal, till en tvist mellan Singapore och Malaysia som avgjordes vid den Permanenta skiljedomstolen i Haag så sent som 2014.

Mer information om publikationen, inklusive förordet från SCC:s generalsekreterare Annette Magnusson, finns här.

Transparens i förslaget till nya SCC-regler

BloggReglerSkiljedomsinstitutet vid Stockholms handelskammare (SCC) fyller 100 år 2017. Samma år kommer institutet att uppdatera sina regler för skiljeförfarande, och ett utkast på de nya reglerna har nu publicerats för allmänheten. Bland nyheterna märks en bilaga som gäller specifikt för ISDS-mål och som ökar möjligheten för icke-parter att delta i tvisten.

Efter Världsbankens ICSID är SCC den organisation som administrerar flest ISDS-mål i världen. I dessa mål tillämpas för närvarande 2010 års version av institutets regler, men en kommitté har nu alltså lämnat sitt förslag till uppdaterade regler.

Kommittén består av advokater, bolagsjurister och akademiker från Sverige och hela världen, och i deras förslag finns flera förändringar. Från ISDS-perspektiv är den största nyheten att en särskilt bilaga till reglerna innehåller specialregleringar för ISDS-tvister. Bland annat framgår av denna bilaga att icke-tvistande parter – det vill säga parter som inte är direkt involverade i tvisten men ändå kan ha ett intresse i saken – nu ges en uttrycklig möjlighet att delta i tvisten med skriftliga inlagor. Även investerarens hemstat ges en sådan möjlighet, för att kunna förklara hur staten ser på hur det internationella avtalet bör tolkas.

Dessa nyheter speglar FN-organet UNCITRAL:s transparensregler från 2014.

De föreslagna reglerna kommer att diskuteras på ett öppet möte den 9 juni på SCC i Stockholm.

UNCTAD på Stockholm Energy Charter Treaty Forum

summer meadow with high-voltage towers rowDet globala behovet av ökade investeringar inom energisektorn stod i fokus när Joakim Reiter, vice generalsekreterare för FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD), nyligen talade på på Stockholm Energy Charter Treaty Forum Han påtalade också vikten av investeringsskyddsavtal och hur de kan spela en avgörande roll i att främja ökade energiinvesteringar.

Joakim Reiter inledde med att konstatera att bristande tillgång på energi är en av vår tids största utmaningar; nästan en femtedel av jordens befolkning saknar tillgång till elektricitet. Storleken på de investeringar som behövs för att åtgärda detta problem är överväldigande. Bara för hållbar energiproduktion behövs cirka 800 miljarder amerikanska dollar i investeringar. I detta avseende, poängterade Reiter, är Energistadgan, som det enda multilaterala investeringsavtalet i energisektorn, en viktig del av en hållbar energiframtid.

I talet framhöll Joakim Reiter att investeringsskyddsavtal har potential att trygga investerares förtroende genom att garantera förutsebarhet och transparens. De kan främja “good governance” och förbättra det allmänna politiska klimatet i den stat där investeringar sker. Han poängterade dock att nya investeringsskyddsavtal måste säkerställa en bra balans mellan investeringsskydd och staters möjlighet att reglera (så kallad ”right to regulate”).

Han noterade att det ökade antalet ISDS-tvister har lett till kritik mot systemet. I hans mening står dock inte valet mellan att ha eller inte ha ISDS, utan snarare mellan att ha ISDS som arbetar för hållbar utveckling och ISDS som inte gör det.

Vi har tidigare skrivit om hur ISDS kan främja klimatarbetet, om tydligare miljöregleringar i investeringsskyddsavtal och också om ISDS på COP 21.

Stockholm Energy Charter Treaty Forum hölls den 8 februari 2016 och är en del av samarbetet mellan Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC); Energy Charter Secretariat, the International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID) och the Permanent Court of Arbitration. Temat för årets möte var hur investeringar i energisektorn kan uppmuntras och hur hinder och risker kan elimineras. Bland talarna återfanns utöver Joakim Reiter högt uppsatta regeringstjänstemän från Asien, Sydamerika och Afrika samt investerare, advokater och forskare.

Vad kostar ISDS och vem betalar?

Ukrainian small coins on black tableHur mycket kostar en ISDS-tvist? Svaret på den frågan förutsätter ett klargörande av vilka kostnader som åsyftas.

Kostnaderna för ett skiljeförfarande delas typiskt sett upp i tre poster: skiljemännens arvode, kostnaden för den administrativa assistans som ofta (men inte alltid) sköts av en institution, samt kostnaden för juridiska ombud. Ibland kan ytterligare kostnadsposter läggas till, exempelvis för expertutlåtanden eller en administrativ sekreterare.

Skiljedomsinstitut, såsom det vid Stockolms handelskammare (“SCC”), har ofta regler som styr arvoden till skiljemän och de administrativa kostnaderna. Hos SCC är det storleken på det omtvistade beloppet som är vägledande.

Kostnader för juridiska ombud är till stor del beroende av tvistens komplexitet och längd. Dessa kostnader är inte nödvändigtvis knutna till hur stort det omtvistade värdet är, utan beror mer på hur komplex tvisten är vad gäller exempelvis bevisning och rättsfrågor. I detta sammanhang är det värt att notera att den första generationen av investeringsskyddstraktat typiskt sett innehåller relativt vida och ospecifika bestämmelser, vilket leder till större komplexitet vid en tvist.

En OECD-studie kom fram till att kostnaderna för ombud och experter är den största kostnadsposten i ISDS-tvister; i snitt står de för 82% av totalkostnaden för en tvist. Skiljemännens arvode utgör cirka 16%, och administrativa kostnader från institutioner står för cirka 2%.

Dessa siffror är intressanta när man tittar på de förslag som framförts om att införa en instans för överklaganden av ISDS-domar. Om syftet med ett överklagande är att återigen bedöma tvisten från grunden – vilket på engelska ofta kallas “re-trial” – så finns det goda skäl att tro att en genomsnittlig tvist blir dubbelt så dyr, eftersom tvister regelmässigt skulle behöva höras två gånger.

Men vem betalar då? SCC-reglerna anger att skiljenämnden kan portionera administrativa kostnader och skiljemännens arvode mellan parterna, beroende på hur tvisten slutar. Reglerna anger vidare att skiljenämnden kan beordra en part att betala den andra partens rimliga ombudskostnader. Enligt UNCITRAL-reglerna ska kostnaderna i princip bäras av den förlorande parten, även om skiljenämnden kan omfördela kostnaderna om den tycker att det är rimligt i det enskilda fallet.

I Glamis Gold v. USA avfärdade skiljenämnden alla krav från investeraren och beordrade Glamis Gold att betala två tredjdedelar av kostnaderna. Även i Methanex v. USA förlorade investeraren och fick där betala samtliga kostnader. Denna tendens har blivit allt tydligare på senare år och i flera av de senaste ICSID-målen där staten vunnit har investeraren också beordrats att betala hela eller delar av statens kostnader (se exempelvis Guardian Fiduciary v. FYROM, där staten spenderade mångdubbelt mer än investeraren men ändå slapp betala större delen av sina kostnader). Denna approach har också kodifierats i TPP, där det tydligt framgår att nämnden kan befria staten från att betala om investeraren initierat skiljeförfarande på dåliga grunder.

Skiljemäns oberoende och opartiskhet

ArbitratorsBlogSom utgångspunkt är det parterna i en ISDS-tvist som utser de skiljemän som ska avgöra tvisten. De regler som styr processen sätter dock ramarna och säkerställer att de utsedda skiljemännen är oberoende och opartiska.

Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts (SCC) regler anger att varje skiljeman ska vara opartisk och oberoende. Detta krav omfattar hela tvisten, från början till slut. Innan en skiljeman utses ska den tilltänkta kandidaten upplysa om alla omständigheter som kan rubba förtroendet för dennes oberoende och opartiskhet.

Om en av parterna upplever att en sådan omständighet är på plats så kan parten göra en jävsinvändning. Det behövs inte visas att skiljemannen i fråga faktiskt inte är oberoende eller opartisk: det kan räcka med att det finns omständigheter som antyder det.

SCC:s styrelse fattar beslut om en sådan jävsinvändning och i praktiken förlitar man sig i stor utsträckning på the International Bar Association Guidelines on Conflict of Interest in International Arbitration (“IBA-reglerna”), som är utfärdade av det internationella advokatsamfundet. IBA-reglerna listar omständigheter som gör att en skiljeman ska tacka nej till ett uppdrag, exempelvis om hen själv rådger eller har ett ekonomiskt intresse i en av parterna.

Ett exempel på detta är när SCC:s styrelse accepterade en jävsinvändning från en svarande mot en skiljeman som utsetts av käranden, eftersom skiljemannen i fråga redan hade haft mål både för och emot svaranden. Skiljemannen frigjordes därför från sitt uppdrag. I denna artikel finns mer information om jävsinvändningar mot SCC-skiljemän.

Av ICSID-konventionen, framtagen av stater, framgår att en skiljeman kan skiljas från sitt uppdrag om hen demonstrerar en brist på de kvalitetskrav som ställs på skiljemän. En invändning mot en skiljeman accepterades i Bluebank v. Venezuela eftersom kärandens skiljeman arbetar för en advokatbyrå som representerar käranden I andra ICSID-tvister mot Venezuela.

En ICSID-dom kan också bli annulerad, bland annat på den grunden att en skiljenämnd tillsatts på ett felaktigt sätt. Detta inkluderar fall där en skiljeman inte upplyst parterna om potentiella intressekonflikter.

 

Stater + skiljeförfarande = sant

”Krig eller juridik, hur vill vi ha det?” Frågan ställdes i en debattartikel nyligen av Tomas Marklund (s), kommunfullmäktiges ordförande i Skellefteå. I artikeln efterlyser han alternativa sätt att lösa konflikter mellan stater, och konstaterade att ”världen behöver en skiljedomstol”.

Den konfliktlösning Tomas Marklund efterlyser ”finns redan”, kommenterade Annette Magnusson, generalsekreterare på Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, och tog upp ett antal exempel på hur stater i modern tid valt att förlita sig på internationellt skiljeförfarande för att lösa svåra tvister.

Att det internationella samfundet i så hög utsträckning använder juridiken för att lösa konflikter är hoppingivande, skrev Magnusson.

”Låt oss blir fler som sprider den goda nyheten”.

Läs båda artiklarna.

Krig eller juridik, hur vill vi ha det? Tomas Marklund (s)

Skiljeförfarande skapar fredlig konfliktlösning, Annette Magnusson, SCC

ISDS stödjer arbetet mot klimatförändringar

Environment concept. Glass globe lying on green leaf surfaceVid en internationell konferens i Warszawa anordnad av Lewiatan Court of Arbitration fördes nyligen djupgående diskussioner om framtida utmaningar inom ISDS.

Ett ämne som diskuterades var hur investeringsskydd kan bidra till en bättre miljö. SCC:s Generalsekreterare Annette Magnusson har talat och skrivit om detta ämne vid ett flertal tillfällen tidigare, och framhöll i sitt tal behovet av att innefatta visionära fördragsvillkor i framtida fördrag.

–“If we can combine treaty terms that truly reflect the role played by private investments for a better environment, and the existing enforcement mechanisms of international arbitration, I believe true progress for the environment could be achieved on a global level”, sa Annette Magnusson.

Läs hela talet här.

Läs mer om ISDS och hållbar utveckling.

Environment Needs Visionary Treaty Drafting

Climate Change Justice Calls for Enhanced Legal Regimes

Investment Law Reform and Sustainable Development

Några kommentarer på EU-kommissionens förslag

bloggkommissionisds

Investeringsdelen av TTIP har inte varit föremål för förhandlingar på över ett år när
EU-kommissionen har frusit diskussionerna för att konsultera allmänheten och tydligare formulera sina positioner. Tidigare i veckan bröts tystnaden inför nästa förhandlingsrunda när Kommissionen, bland annat genom ett blogginlägg av handelskommissionär Cecilia Malmström, lanserade ett ”concept paper” där man sammanfattade hur man vill gå vidare med ISDS generellt i framtida europeiska traktat.

I dokumentet, som i viss mån bör läsas som politisk retorik, slås flera nya saker fast. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut skrev ett snabbt svar, där en del valda synpunkter diskuterades i kortversion.

Ett av Kommissionens huvudförslag går ut på att förhindra parterna från att själva fritt utse sina skiljemän. I stället ska de kunna välja från en lista av på förhand ”godkända” skiljemän. Här finns det flera invändningar. Först och främst riskerar balansen mellan parterna att förändras om det bara är stater (det vill säga i praktiken endast den ena i stället för båda parter i en tvist) som kan påverka vem som ska döma tvisten. Att ha en låst lista innebär också en stor mängd praktiska problem, till exempel i att etablera, underhålla och sätta ramarna för en sådan lista.

Ett annat förslag gäller att införa en ”överrätt”, dit man ska kunna överklaga skiljedomar. Först och främst utgår detta från missuppfattningen att en skiljedom i nuläget är omöjlig att attackera: samtliga existerande regelverk – baserade på konventioner som funnits sedan 1960-talet och är undertecknade av den stora majoriteten av stater – medger redan att en skiljedom åsidosätts om skiljeförfarandet kan ifrågasättas av rättssäkerhetsskäl. Sådana klander av skiljedomar sker redan i dag när befogat. Möjligen vill Kommissionen nu att man ska kunna överklaga en skiljedom även på den grund att man inte är nöjd med domens innehåll: vad detta kommer att göra med processens tid och framförallt kostnader är långt ifrån utrett. Dock kan en sak slås fast; det kommer inte gynna effektiviteten i förfarandet.

Kommissionen tycks förbise att det redan finns  ett globalt, multilateralt system för investeringstvister, där ICSID utgör det institutionella navet. Om ambitionen är att förändra systemet görs det bättre inom det befintliga systemet, snarare än att uppfinna något helt nytt.

Innan beslut fattas att åsidosätta ett etablerat och fungerande system, som trots allt har stort stöd bland i princip alla världens länder, bör man dock tydligt motivera vad som är problematiskt. Och då med fler argument än svepande hänvisningar till folkopinionen.  If it ain’t broke, don’t fix it.

Vi lär inte ha hört det sista om EU:s försök att skriva om reglerna för den folkrättsliga tvistelösningen. Räkna med att mer detaljerade diskussioner kommer att prägla framtiden, inte minst här på ISDS-bloggen.