Tag Archives: SCC

När politiken snurrar till juridiken

Syftet med fotbollsdomare på plan är att spelare skall kunna få gula kort. Eller? Naturligtvis inte. Lika lite som syftet med allmänna domstolar är att döma ut straff eller skadestånd. Syftet med domaren – inom såväl idrotten som det civila samhället – är att se till att reglerna följs.

Ändå följer rapporten I frihandelns goda namn just en sådan logik, när den påstår att ”syftet” med Investor-State Dispute Settlement (ISDS) är att ”ge investerare möjlighet att driva rättsprocess mot en stat”.  Det här helt bakvänt. Syftet med ISDS, precis som med vilken annan rättslig prövning som helst, är att upprätthålla lag och ingångna avtal, och se till att de efterlevs på ett effektivt sätt. Eller med andra ord; att säkerställa att lag och avtal inte bara blir tomma ord på ett papper.

I ett frihandelsavtal är det staterna som definierar lag och avtal genom villkoren i avtalet. Dessutom styrs avtalen av folkrätten som i sin tur utformas av staterna gemensamt.

Rapporten I frihandelns goda namn misslyckas sedan på numera sedvanligt sätt att skilja på villkor för avtalet (de materiella reglerna) och regler för hur eventuella tvister skall lösas (de processuella reglerna). Trots att dessa utförligt förklarats för författarna till exempel av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) i ett särskilt underlag inför rapporten (finns att läsa här).

Det är inte tvistlösningsmekanismen som finns för att ”stimulera utländska investeringar i ett land”. Det är villkoren för investeringsskydd som utformas med detta i åtanke. Och oavsett hur bra eller dåliga dessa villkor är kommer de bli helt verkningslösa utan ett sätt att föra talan om någon avtalspart bryter mot villkoren. Det gäller för frihandelsavtal liksom för alla andra avtal som ingås dagligen världen över.

Att författarna dessutom ifrågasätter det generella oberoendet i internationellt skiljeförfarande vittnar om djup okunskap om hur lag och regler styr denna tvistlösningsform, både nationellt och internationellt, liksom hur skiljeförfarande har bistått både länder och företag genom århundranden för att lösa internationella tvister.

Men när politiken snurrar till juridiken kan vad som helst hända. Det är olyckligt och oroande.

EU-kommissionens konsultation om ISDS

Resultatet av EU-kommissionens konsultation om ISDS i TTIP presenterades nyligen utav kommissionen den 13 januari 2015.

Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) har deltagit i  kommissionens konsultation. Läs SCC:s svar på konsultationen här 

Det bör noteras att SCC endast har kommenterat de punkter som rör processuella frågor inom ramen för konsultationen.

SCC är en självständig enhet inom Stockholms Handelskammare och ett utav världens ledande tvistlösningsorgan. SCC är även det näst största institutet i världen för ISDS-tvister.

SCC har som målsättning att fortsätta delta i diskussionen som uppstått kring ISDS samt att förmedla fakta om internationellt skiljeförfarande och investeringsskydd.

Läs mer om SCC här

 

SCC:s Annette Magnusson: Stater måste hållas ansvariga även inom miljöområdet

green forest background in a sunny day

I en debattartikel publicerad hos Miljöaktuellt skriver SCC:s generalsekreterare, Annette Magnusson, om frihandelsavtalet mellan EU och USA och om hur tvistlösningsverktyget ISDS (Investor State Dispute Settlement) kan användas för att hjälpa det internationella miljöarbetet framåt.

“Den internationella miljörätten saknar på det stora hela effektiva verktyg för att sätta kännbar press på stater i frågor som rör hållbar utveckling och hejdad global uppvärmning. Det finns helt enkelt inget sätt att på allvar sätta kraft bakom orden i de internationella överenskommelserna. Att detta starkt begränsar miljömålens genomslagskraft på global nivå är uppenbart”, skriver Annette Magnusson.

Vidare skriver Magnusson att ISDS representerar en historisk möjlighet att  effektivt främja en global hållbar utveckling då det nu finns ett processuellt verktyg för att få detta att hända.

“Att avvisa den utveckling som ISDS står för vore en missad möjlighet för hållbar utveckling. Stater måste kunna hållas ansvariga, även inom miljöområdet”, skriver Annette Magnusson.

Läs hela debattartikeln här