Etikettarkiv: TPP

IIA-reformen fortsätter  

IIAsBlogStater fortsätter att teckna nya investeringsskyddsavtal (IIAs): i slutet av 2015 var 3 286 sådana avtal i kraft. Av dessa är 2 928 bilaterala (BITs) och 358 är andra IIAs, exempelvis handelsavtal som även innehåller investeringskapitel.

Samtidigt har minst 60 länder utvecklat eller håller på att utveckla “modellavtal”. Som FN:s organ för handel och utveckling (UNCTAD) påpekar i sin senaste rapport så sker IIA-reformer mot bakgrund av den globala rörelsen som försöker formulera “en ny generation investeringspolicyer”. Policyer som sätter hållbar utveckling och ansvarsfull tillväxt i centrum.

Generellt sett innehåller många av de nya modellavtalen bestämmelser som garanterar staters rätt att reglera, även i syfte att trygga hållbar utveckling. Det står också klart att stater rör sig bort från en modell som (bara) ”skyddar” investeringar, mot en balanserad modell som på ett tydligare sätt tar hänsyn till hållbarhetsintressen.

Indiens nya modell-BIT är särskilt intressant eftersom den innehåller bestämmelser som inte återfinns i särskilt många andra BITs. Exempelvis förespråkar den transparens genom att kräva att alla lagar och förordningar publiceras och tillgängliggörs för allmänheten. Modellavtalet försöker också balansera relationen mellan stat och investerare genom att ställa krav på utländska investerare att följa värdstatens lagar, inklusive de som styr miljörätt och mänskliga rättigheter. Den uppmanar också investerare att frivilligt inkludera internationellt erkända standards för corporate social responsibility (CSR) i sina interna riktlinjer.

På annat håll kan man exempelvis se att Nederländernas modell-BIT uttryckligen utesluter “brevlådeföretag” från avtalets skydd. Det nyligen underskrivna Trans-Pacific Partnership-avtalet (TPP) innehåller klargöranden om expropriationsskyddets omfattning och en särskild klausul som utesluter tobaksrelaterade tvister.

Vad kostar ISDS och vem betalar?

Ukrainian small coins on black tableHur mycket kostar en ISDS-tvist? Svaret på den frågan förutsätter ett klargörande av vilka kostnader som åsyftas.

Kostnaderna för ett skiljeförfarande delas typiskt sett upp i tre poster: skiljemännens arvode, kostnaden för den administrativa assistans som ofta (men inte alltid) sköts av en institution, samt kostnaden för juridiska ombud. Ibland kan ytterligare kostnadsposter läggas till, exempelvis för expertutlåtanden eller en administrativ sekreterare.

Skiljedomsinstitut, såsom det vid Stockolms handelskammare (“SCC”), har ofta regler som styr arvoden till skiljemän och de administrativa kostnaderna. Hos SCC är det storleken på det omtvistade beloppet som är vägledande.

Kostnader för juridiska ombud är till stor del beroende av tvistens komplexitet och längd. Dessa kostnader är inte nödvändigtvis knutna till hur stort det omtvistade värdet är, utan beror mer på hur komplex tvisten är vad gäller exempelvis bevisning och rättsfrågor. I detta sammanhang är det värt att notera att den första generationen av investeringsskyddstraktat typiskt sett innehåller relativt vida och ospecifika bestämmelser, vilket leder till större komplexitet vid en tvist.

En OECD-studie kom fram till att kostnaderna för ombud och experter är den största kostnadsposten i ISDS-tvister; i snitt står de för 82% av totalkostnaden för en tvist. Skiljemännens arvode utgör cirka 16%, och administrativa kostnader från institutioner står för cirka 2%.

Dessa siffror är intressanta när man tittar på de förslag som framförts om att införa en instans för överklaganden av ISDS-domar. Om syftet med ett överklagande är att återigen bedöma tvisten från grunden – vilket på engelska ofta kallas “re-trial” – så finns det goda skäl att tro att en genomsnittlig tvist blir dubbelt så dyr, eftersom tvister regelmässigt skulle behöva höras två gånger.

Men vem betalar då? SCC-reglerna anger att skiljenämnden kan portionera administrativa kostnader och skiljemännens arvode mellan parterna, beroende på hur tvisten slutar. Reglerna anger vidare att skiljenämnden kan beordra en part att betala den andra partens rimliga ombudskostnader. Enligt UNCITRAL-reglerna ska kostnaderna i princip bäras av den förlorande parten, även om skiljenämnden kan omfördela kostnaderna om den tycker att det är rimligt i det enskilda fallet.

I Glamis Gold v. USA avfärdade skiljenämnden alla krav från investeraren och beordrade Glamis Gold att betala två tredjdedelar av kostnaderna. Även i Methanex v. USA förlorade investeraren och fick där betala samtliga kostnader. Denna tendens har blivit allt tydligare på senare år och i flera av de senaste ICSID-målen där staten vunnit har investeraren också beordrats att betala hela eller delar av statens kostnader (se exempelvis Guardian Fiduciary v. FYROM, där staten spenderade mångdubbelt mer än investeraren men ändå slapp betala större delen av sina kostnader). Denna approach har också kodifierats i TPP, där det tydligt framgår att nämnden kan befria staten från att betala om investeraren initierat skiljeförfarande på dåliga grunder.

USA skeptiska till EU:s ISDS-förslag

?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????I mitten av september presenterade EU-kommissionen sitt förslag på tvistelösning i TTIP, som vi tidigare har diskuterat på ISDS-bloggen. I vårt tidigare inlägg poängterade vi att det är lovande att kommissionen bygger vidare på nuvarande praxis men att många saker återstår att lösa innan det väldigt nyskapande förslaget går att genomföra.

Förslaget från kommissionen är just ett förslag, som först måste förankras på hemmaplan och sedan läggas på förhandlingsbordet i diskussionerna med den amerikanska motparten. Det har tidigare funnits misstankar om att USA skulle hysa tvivel om de föreslagna förändringarna och detta har nu bekräftats.

Den amerikanska handelsrepresentanten Michael Froman uttrycker särskild skepsis gentemot möjligheten att kunna överklaga en skiljedom så att hela processen måste tas om (i nuläget kan en dom bara överprövas på processuella grunder). USA, som är bland de länder som stämts flest gånger i ISDS-sammanhang, har hittills aldrig förlorat en tvist och den amerikanska representanten är tveksam till att låta varje investerare få en extra chans att få rätt.

En annan aspekt av förslaget som kritiserats från många håll är den stängda listan av skiljemän, som ska utses ensidigt av staterna, i kontrast till nuvarande system där varje part kan utse en skiljeman.

Michael Froman ser hellre att investeringskapitlet i TTIP ligger närmre det amerikanska modellavtalet från 2012, som anses vara det mest progressiva i sitt slag och bygga på internationell ”best praxis”. Texten från det färdigförhandlade TPP, som precis har släppts, bygger i stor utsträckning på det amerikanska modellavtalet, och Froman menar att en liknande modell borde vara utgångspunkten för TTIP.